N

Igår: total panik inför projektet att gå ut och dricka vin, hittade inga kläder att ha på mig och slutade med gråtande laura på golv. Men picked myself up och hade kul ändå

Idag: new days new beginnings
Störigt var att jag satt och åt min gröt och min pojke kokade ett ägg åt mig, var lite hungrig och tog en liten skål yoghurt, men hällde ut den när huvudet började varningsblinka ÖVER 30o KCAL FRUKOST VARNING VARNING

TankarTankarTankar

Igårkväll blev inte som jag tänkt mig alls. Några glas vin med pojken och en vän på en pub, sen fick pojken obehagliga sms som förstörde kvällen i alla fall för mig. Saken är den att min älskade pojkvän för ungefär två månader sen bestämde sig för att bli full och kyssa en annan tjej + ta hennes nr och "glömma" att säga att en liten (eller stor dårå) flickvän precis kommit hem ifrån jobbet och satt i sin lägenhet och väntade på honom.
Efter massa saker har vi kommit över detta, men han var på en grilllunch igår på dagen och då var hon där med, och hon smsade honom den kvällen och frågade om de kunde ses. Jävla slyna säger jag, för nu vet hon att jag finns faktiskt.
Jag uppskattar hans ärlighet och att han visade smsen men jag kunde inte få ur tankarna ur huvudet. önskar så att jag hade varit med på grilllunchen, vill så gärna se hur hon ser ut.
(Om hon är smalare än mig. Om hon är sötare än mig)

36

Jag har 36 i kläder och är 174 centimeter. Hur kan jag se mig själv som tjock?
Orka!

Runrunrun

Det är så varmt. Borde göra nåt men känner mig helt passiv.
Men snart så, snart ska jag ut och dansa och dricka vin och springa bort alla monster.

Hoppfull

Måste bara säga en sak, man hör ju det om och om igen men tror aldrig att det funkar så för en själv. Nej inte jag, jag är speciell
I måndags och tisdags åt jag tusen kalorier om dagen - vikten höll sig stilla
I onsdags och igår - mycket. dvs inte hetsning inte alls men stora mål och mellanmål och ingen träning. Jag gick ner 0,2 kg.

Jag kämpar så hårt men hatar så min spegelbild.
MEN JAG ÄTER I ALLA FALL
och har inte ens känt ett behov att hetsa sen jag började
deni

Bajsjobb

Hade en helvetesdag på jobbet igår. Hatarhatarhatar detdär skitjobbet. Jobbade från ett och var därifrån vid elva, skulle börjat ett idag igen men gick av någon anledning med på att börja elva så nu blir det tolv timmar. Hatar hatar HATAR
Längtar så tills dagisen kommer igång igen så jag kan vara dagisvikarie istället.

Måste packa matlåda till lunch och middag och det går bara inte att äta så mycket som jag borde. Finns ingen plats för mellanmål och jag klarar inte av att laga ett mål med mycket kalorier. Så nu kommer dagen att bli ännu värre för att jag inte äter tillräckligt. Plus att jag jobbar omgiven av lightläsk och kaffe vilket får min mage att svullna och självhatet med.

berättade

Jag berättade för mamma i helgen om hur jag mår. Vi var på landet bara hon och jag och jag hade bestämt mig för att berätta men kom aldrig igång. Så svårt så svårt. Men så satt jag och tänkte och hon frågade om allt var bra och då brast det. Jag började gråta och sa jag är så tjock, jag såg på hennes ansikte hur chockad hon blev. Hon har alltså inte fattat nånting under 6 år, jag är bättre på att dölja än jag någonsin trott.

Det kändes ändå bra att berätta men jag tror inte att hon fattade hur dåligt det är. Men ändå liks.

Average

Sa allt det smarta till pojken när han kom hem. Slutade med att jag började gråta och sa jag vill bara vara smal, jag vill bara tro på att jag är det. Pojken: "you have an average body".

Average.
Jag orkar inte

ingen ursäkt

Min undanflykt är att jag inte har någon som säger åt mig att det är bra att äta, ingen att prata med. Många många gånger säger folk att jag är smal och att det är snyggt men hur ofta ger någon en komplimang om ens styrka? Men jag måste ändå för det är mitt liv och bara jag ansvarar för det. Kan inte skylla på andra.

Massa ranting nu men måste få det ur mig.

JAG VILL MÅ BRA

Idag har jag inte gjort någonting mer än ätit way för mycket. Inte hetsat, bara småätit konstant trots att magen spänner.
JAG VILL MÅ BRA.

Jag vill inte vara med i tävlingen om att förminska mig själv så mycket som möjligt, tävligen som visst alla tjejer är med i idag. Vinner man hamnar man på behandlingshem och får tillåtelse att vara liten och slippa kämpa. Men sen måste man upp igen och växa och då har man tappat flera år på ingenting och kanske skadat sig själv så mycket att man aldrig kommer ur det. Och väldigt många smalisar blir bulimiker efteråt och hur mycket ångrar man sig inte då.
Måste minnas att det INTE ÄR ETT MÅL ATT STRÄVA EFTER.

Att träna och äta rätt och bli hälsosam är underbart och detta ska vara mitt mål. För jag vet ju själv att strävan efter att bli smal inte har med det att göra egentligen, det har att göra med att jag vill att folk ska se mig som smal, som ingenting, som en docka.
Vad är jag om jag inte är smal, vad har jag då för rätt att leva?
Jag vet inte men jag måste ta reda på det innan jag slösat alltför lång tid. Mina smala vänner har inte roligare än mina runda, har inte fler pojkvänner och är inte ens sötare. Mina vänner som strävar mot icke-ätande har dock inte det minsta roligt. nånsin.

För att börja dagen positivt:

Senaste halvåret har det hänt massor av bra saker, varför kan jag inte fokusera på dem?

- hittade en underbar lägenhet och flyttade hemifrån
- Fick ett bra jobb
- Skrev 2.0 på högskoleprovet
- Hållit ihop med pojkvännen
- Klarade av att läsa fysik b på distans samtidigt som jag jobbade
- behållit alla fina vänner

Wopehdoeh

jag äckeläckelåt i förrgår och gick runt hela dagen igår med en flod av mat inom mig. Positivt ska sägas att jag stoppade ganska bra, det blev inte en hetsätning. Jag åt fortfarande ganska mycket men inte på ett hetssätt, blev mer bara en överätning.
Är uppe way för tidigt för att bjuda på tradera-biljetter till pojkvännens tågresa. Alldeles för duktigg flickvän.

helgen samt Tim Burtons kvinnorsyn

Huddingefesten blev underbar och jag ville dansa hela natten men min kompis, som kommit till stockholm för att träffa mig under helgen, vantrivdes som fan fick ge upp och åka in till stan. Hamnade på KVARNEN av alla jävla ställen. värre köttmarknad finns inte. Äckligt.

Söndagen blev mysig slappdag med Sex and the City filmen (är jag den enda som blev medtvingad av min pojkvän istället för tvärt om). Alldeles för sentimental men helt okej. Igår var jag och tränade, hämtade upp världens snyggaste golvlampa för min lägenhet samt hade filmkväll men en kompis. Hon och jag ses inte så sjukt ofta men närvi gör det är allt bara perfekt. Jag känner mig underbar när jag är med henne.
Vi såg Sleepy Hollow, den enda av Tim Burtons filmer jag inte sett. Jättebra, men andra är bättre. Gillar mest hans nyare som Sweeny todd, charlie and the chocolate factory med mera. Fast kan inte låta bli att störa mig på hans kvinnosyn. Snacka om hora/madonna. Tjejen är alltid helt avsexualiserad, blyg och späd, den roliga sexuella starka kvinnan är alltid mer av en häxfigur. Lite kul att se hur han delar upp det mellan sex och kärlek, tjejen som hjälten blir kär i är utan sexuell lust eller identitet men den starka kvinnan/häxan med sexuella begär kan inte bli kär eller objekt för kärlek.
Nog för att jag vet att du gillar viktorianska teman Tim, men uppdatera kvinnorollen en aning?

Somnade vid två, vaknade sju och här är jag nu. Rimmar till och med

Lördag 12

Pojken kan verkligen inte hantera min matnojja. Jag vet att han försöker och att allt kommer från en bra plats men han kan inte hantera när jag inte vill prata om det. Som jag säger, han vet vad som gör mig nere så det är inte som att jag döljer nåt men jag orkar bara inte prata om det hela tiden för då blir det ännu jobbigare. Ibland vill jag bara glömma.
Igår blev inte så mycket mat alls, vet inte hur det blir idag. Ska på en fest i Huddinge tror jag, får se hur det blir med bussar och så, inga jävlar går ju. Vill verkligen inte men en kompis kommer hit från Jönköping så det får bli så nu. Blä

19:12 Alltså maten går inte så bra nu när jag försöker, äter bara mindre för jag letar inte ursäkter att äta mer. Om det låter rimligt.

Fredag 11 - Kärleksviljan finns någonstans jag lovar

Måste tycka om mig själv måste tycka om mig själv.
Har hela veckan känt att jag måste göra nåt åt dethär och nu måste jag lägga ner. Orkar inte slösa mer liv på ingenting.

Förvånar mig verkligen hur svårt det var att äta idag, mycket svårare än dagar när jag försöker gå ner. För då kan jag hetsa eller smyga in saker i munnen med ursäkten att "I morgon börjar jag igen, i morgon ska jag bli smal." Men nu funkar inte den ursäkten för nu ska jag äta som för alltid. Blä jag är livrädd. Alla säger men du kanske inte går upp i vikt men jag vet att det kommer att hända. Naturligt väger jag 68 till 70 och jag VET att jag kommer att hamna där igen. villinte
Att inte komma i mina smaljeans. mina smalklänningar. att låren nuddar när jag står rakt. orkar inte tänka.

Fokusera på:
orka gå ut med vänner
kunna dricka utan panik över kalorier
kunna bli glad när pojkvännen vill överraska med mat eller vin

att tänka på saker som att älska mig själv går inte ännu. Det känns för långt borta.

En sak återstår dock, måste berätta allt för mamma. Hur göra? Hej jag har ljugit för dig i 5 år.

It's so high, high above me

Nu ska man börja gilla sig själv också.

För det här går inte längre, jag måste börja leva.

Söndagblues

Allt jag gör är att bråka och igår var det faktiskt inte mitt fel. Men hur kul är det att blogga om det egentligen?
jag hade födelsedagsfest igår som typ ingen kom på för att alla var bortresta. Kändes surt men jag vet ju att det inte var för att de inte älskar mig eller ville vara här. Blev mest prat med de bästa men det går det med.

Vaknade vid åtta, vaknar alltid tidig när jag är bakis. Kollar på project runway canada på surfthechannel, så mycket bättre än den amerikanska. Jag menar kom igen? USA får Heidi Klum och Canada får Iman. bleh

misslyckande

igår sa jag till pojkvän att det är ingen fara med mig, jag äter inte farligt lite och jag väger inte farligt lite så ingen fara alls.
Han sa att det är det ändå för jag låter det påverka mitt liv så extremt mycket.

Men det är ju just det. Att gå ner i vikt är allt jag vill allt jag slösar energi på och ändå går det inte.

snurrar

Jag gjorde vad jag skulle, tränade spinning och jobbade till halv elva. Maten gick sådär, fick i mig 1000 kalorier men orkar inte äta mer. Magen är uppblåst, har inte varit på toa på två dagar och mensen kommer aldrig. Känner mig som en ballong.
Pratade massa med pojkvän, känns som att han kommer att lämna mig för han orkar inte mer. Jag vill bli arg men förstår ju. Måste måste kämpa men känns så jobbigt att vara ensam.

Känns så jobbigt att jag är ett sånt jävla i-landsproblem. Inga problem i mitt liv, pojkvän, övre medelklass, bra betyg, 2.0 på högskoleprovet, arbete, egen lägenhet. SÅ LÄGG NER DITT JÄVLA GNÄLL

Stress över pengar stress över att han kommer att lämna mig
stress över att människor ska tycka om mig
stress över att hålla ordning hemma
stress över att vara smal smal smal

Jag har inte ens rätt att vilja få hjälp med matpaniken för jag är ju inte underviktig.

blabla

Jag blir så trött på mitt gnäll. Ordordordord
gnällgnällgnäll

Idag ska jag träna och jobba
ångest

Skitliv

Saker var hemskt dåliga i Göteborg. Jag brast i gråt varannan sekund, min mamma blev otålig och jag hade värsta samvetet för hon bjöd mig till Göteborg och så bara förstör jag. Bråkade massa med pojkvän och han sa att han inte orkade mer om jag inte blev gladare. Arg och orättvist men jag förstår ju. Förhoppningsvis är det löst nu men det börjar ju bara om igen igen igen.


Maten går skit de senaste dagarna, superångest i Götet med för lite mat och superångest nu med för mycket. Bra ändå att jag inte har hetsat, har småätit hela tiden och jätteförmycket men inte hetsat. Vågen visar massa men det är för mens som kommer snart hoppas och tror jag. Annars dör jag.

Vet inte vilken väg jag ska gå och önskar att jag hade någon att prata med, internet, verkligeheten spelar ingen roll men jag har ingen och vågar inte fråga nån.