blablabla

Long time no see

Jag lever runt har i Melbourne, har hittat ett bra jobb sa nu kommer det trevlig inkomst vilket ar underbart eftersom jag har en ganska hog hyra som ska in. Men bor i ett underbart omrade med tva roliga tjejer och jag ar glad.

Maten gar sadar. Det kanns som om jag kommit en bit pa vag men nu har jag fastnat helt. Jag kompenserar inte men vacklar hela tiden, gar pa glas och varje gang nagot gar lite lite fel sa kommer impulserna och ibland kan jag sla bort dem och ibland inte. Jag forsoker fa in mer fetter och annat i maten med avokado, notter och ost och det ar jattelaskigt. Mitt jobb ar pa ett cafe slash smorgasstalle vilket gor att jag far massa gratis brod och sant, men ger det mesta till min pojkvan. Sager till mig sjalv om och om igen att det ar okej att ata tva sma skivor ragtoast med min lunch men det kanns SKIT.

Onskar att jag kunde hitta menyer for halsosamt atande som inte fokuserar pa viktnedgang. Nagon som har nagot tips?

GNALL!

Kanns verkligen som att jag bara skriver har nar jag gnaller haha.
Vill gora det nu med men kan inleda med lite positiva saker:
Jag har inte hetsat pa over tva veckor nu. Igar gick maten sadar och hade definitiva impulser, men efter middag och nagra sma chokladbitar sa forsvann det. Jag satt och tankte att jag kan ju ga ner till godismaskinen och kopa choklad eller nat men sen tankte jag bara varfor det? Min angest kommer inte att forsvinna, jag kommer inte att ma det minsta battre efterat utan bara varre. Sa jag gick inte. At defentivit lite for mycket igar kalorimassigt men det var anda ganska bra tycker jag..

Annars kanner jag mig sjukt stressad nar det galler jobb och boende, kanns helt hopplost.

help

Idag var jag ute med folk och var supersocial. At wok med tofu och glass efter. Minsta glassbagaren, sorbet i den, och lamnade nastan alla nudlar i woken.
Vill anda bara do, sa acklig idag.
Har borjat ata cerazette, tank om jag gar upp i vikt av det? Livradd

Spoken ifran forr

Jag borde halla mig borta ifran andras bloggar nar jag ar pa pojkvannens dator. Han betalar for hur mycket som laddas ner, alltsa ju mer desto mer bilder sidorna har osv. Jaja
Jag ater pa och lever pa och grater pa for tjock ar jag och tjockare blir jag. Men hetsar gor jag inte alls och inte svalter jag heller. Idag at jag en panini med ost och pesto till lunch. P.a.n.i.k
men jag at den for det var med pojkvannens familj sa hur mycket kan man lojla sig egentligen. Angest hela dagen men jag at ett apple till mellis och sen tranade jag en halvtimme pa crosstrainern och nu ska jag ata middag. Sadesa.
Soker jobb och bostad men har inte hittat nat annu, fast vissa saker verkar hoppfulla. Hall tummarna for mig?

Nar jag ar tillbaka pa platsen dar min atstorning, bade svalten och hetsen, var som varst, kan jag nastan skratta at elandet. Hur jag gomde mig for folk av radsla for att behova vara social och bki avslojad som en idiot. Nu traffar jag dem igen och de ar inte laskiga alls, bara snalla och trevliga. Jag gar forbi cafeer och minns hetsinkop, forbi Target och minns vagen jag kopte och smugglade hem. Minns de eviga angestpromenaderna i parken och hur tygkassen skavde mot axeln nar jag tvingade mig sjalv att ga hem med tunga kassar istallet for att ta bussen. Minns alla timmar inne pa Safeway som jag agnade at att kolla kalorimangder och dromma om roligare mat an selleri.

Minns alla spoken, sen gar jag hem och kramar min pojkvan och vi delar pa en bit av daimen jag tog med fran Sverige. Jag gar till gymmet och kanner hur jag drivs av en alskan av att rora mig, inte av angest och jag orkar tusen ggr mer. Kanske vager jag lite extra idag men nog ar livet mycket battre.

It's alive!

Ett kort litet hej-jag-lever!
Om 12 ½ timmar går jag på planet till london för vidare befodran till Melbourne. Så hörs nog inte på några dagar, sen ska jag komma tillbaka och peppa och blogga som bara den.
Kan också berätta att jag haft en bra vecka och inte hetsat en enda liten gång. Eller svultit. Tjoho ta hand om er allihopa!

alkohol

BLAH.
Väldigt kul kväll men varför kände jag att det var en bra idé att shotta ren bacardi? Gör aldrig det.
Är inte alls bakishungrig idag jei! Kanske kroppen blivit lite mer säker på att den kommer att få mat?

skitdator

Gah för krånglande datorer just när man skrivit långa meddelanden..
Måndagskvällen och gårdagen gick bra, ansträngde mig för att komma upp i 2000 igår vilket jag klarade även om det blev svårt. Igår fick jag en jättefin vit skjorta av mamma, det första jag gjorde idag var att slänga tomatsås på den så nu har jag ägnat hela dagen åt att få bort fläckarna. Har fortfarande inte lyckats, skit skit skit. Har ätit lite för mycket idag, men ingen hets alls. Två små scones och två bitar kladdkaka. Inte optimalt men tänker INTE må dåligt över det. Ikväll ska jag dricka och tänker äta middag innan trots att jag verkligen inte vill. Ska jag tänka logiskt är det ändå bäst även kalorimässigt eftersom det annars är risk att jag överäter i morgon när jag är bakis.

Träningen gick sisådär idag. Jag försöker träna varannan dag, jogga en dag, vila nästa, sen gymmet, vila osv. På gymmet tränar jag ingen styrka alls knappt vilket jag borde, jag använder crosstrainern för att jag inte vågar jogga för ofta pga dåliga knän. Hur som enligt detta borde jag ha varit på gymmet i måndags men det blev inte av för att jag var helt ångestförlamad hela dagen. MEN jag cyklade i två timmar på kvällen och det var mycket backar och jag var anfådd hela vägen. Så jag gick till gymmet igår och körde 40 minuter istället för mina vanliga 30. Skulle springa i morse men när jag vaknade kände jag direkt att det här vill inte kroppen alls veta av. Kämpade mig ut i alla fall men det gick skit, joggade 2 km men sen gav jag upp. Säger till mig själv att jag borde ta det lugnt och ändå vila i morgon som planerat, för jag behöver det. 2 h cykling är också motion. Men det är svårt när ångesten skriker.

Sammanfattning: jävligt mycket ångest för ingenting?

Jomenvisst

Jag kräktes inte igår och jag hetsade inte mer. Åkte till mamma och distraherade mig själv istället. Idag känns som skit dock, väntar bara på att den ska ta slut. Ikväll ska jag till en kompis på middag, det ska bli kul hoppas jag. Ska cykla dit och det tar en timme typ så då kanske jag blir lite piggare. Har alltid svårt dagen efter hets, går och småäter hela tiden. Men det går på det hela taget helt okej och i morgon borde jag känna mig bättre. Har en vecka kvar i Sverige nu innan jag flyttar till Melbourne igen, ska bli en vecka med bra mat och utan hets! Skaskaskaskaska.
Känner mig äcklig och som att allt är meningslöst, sen blir jag arg på hur jävla deppig jag ska vara då. Pratade med pojkvännen i telefon och det hjälpte en del, verkade som en mindre deal nu. Liksom det viktiga är ju att jag tar mig upp och fortsätter, jag vet ju det.

Har huvudvärk. blah igen
Alla fantastiska kämpare där ute, hur hanterar ni dagen efter en hets? vissa verkar inte vilja äta alls och andra är nog mer som jag. Har ni några bra tips?

fan också

Stor godispåse i min mage. och det var inte ens någon riktig hets men jag vill verkligen verkligen kräkas just nu. helvete

Kommentarer!

Åh kommentarer jag älskar er! När jag loggar in och ser att någon kommenterat får jag först hjärtat i halsgropen, vet inte vad jag är rädd för riktigt :P Sen när jag läser blir jag bara lycklig.

Idag har varit helt okej, även om jag nog ätit lite för lite. Frustrerar mig bara att vara med min familj när det gäller mat. De har ett helt annat system när det gäller att äta, de kör på att äta typ tv¨å gånger per dag vilket är väldigt annorlunda än hur jag funkar. Nu när jag ska försöka äta massa så måste jag äta många gånger för jag pallar inte att äta för mycket kalorier i ett mål. Men jag pallar inte att gnälla på dem när jag blir hungrig för hejsan fetto liksom..
Det roliga är att de äter fler ggr än jag när jag tänker på det, mest att de pratar som om de inte gör det. Typ när jag träffade dem vid ett snackade de hela tiden om att vi skulle äta middag vid sex så att vi måste ha en lätt lunch. Eh? Men sen åt vi sushi och de åt kyckling, och när vi fikade åt de kakor medan jag bara drack svart kaffe. Vid middagen åt de förrätt och varmrätt medan jag åt en halv risotto, och när vi var hemma hos mamma åt de en chokladkaka var medan jag åt ett äpple. Så den dåliga var garanterat jag, jag har ingen riktig ursäkt för att jag inte åt mer.
Men lala risotto och sushi och äpple och en rad choklad var väl ganska bra? också stolt över att jag var ensam med massa choklad och en tårta och kände ingen lust att hetsa alls. Woho!

bllrp

Idag har jag haft en perfekt morgon. Vaknade sju, skittrött för att jag jobbade till elva igår kväll på mitt skitjobb (men nu är det ööööver). Hur som ramlade jag ner i tvättstugan och tvättade två maskiner. Släpade mig upp till sängen igen men sen tänkte jag vafan så jag drog på mig träningskläder och sprang ut och joggade. wooho. Sen sorterade jag tvätt och åt gröt, ägg, grapefrukt och melon. nam nam nam haha
Nu småstädar jag runt i lägenheten och väntar på att träffa min morbror och mamma i stan. pepp pepp pepp
oh vad bra jag är

(fast jag önskar att jag kunde sluta vara fokuserad på min feta mage när jag sitter och skriver detta. DEN ÄR INTE TJOCK FATTA. Jag är fan inte värd min kropp, jag uppskattar den inte)

Hur har det gått då?

Har ätit bra i princip under tre veckor nu. Hur har det gått?

Mycket bättre än jag någonsin kunnat hoppas faktiskt.
Jag märker hur mycket starkare och gladare jag är, jag har gått upp 2,5 kilo men märks faktiskt inte så mycket på mina kläder osv. Klarar av att äta bra, har inte varit några medvetna slipups, alltså att jag planerat att äta lite eller att jag planerat att hetsa. Har varit några hetsningar men de var mycket mer i början, nu har det mattats av. Det är jag inte så förvånad över egentligen, mina hetsningar har alltid varit ett symptom av svälten mer än något annat. Svälten och den benhårda kontrollen har alltid varit den stora delen.

Det är fortfarande jättejättesvårt det är jag, jag gråter när jag ser mig i spegeln i bland. Men jag mår faktiskt bättre med min kropp nu än jag gjorde när jag vägde som minst och svalt hela tiden. Slutsatsen är att jag vet at det är värt att ffortsätta på min bana även om det är svårt som fasiken.

Onsdagen

Jag åt upp chokladen igår. Gjorde det på morgonen, jag var slö och lite småbakis och kände mig som skit. Men jag hetsade inte i mig den, jag åt den långsamt och njöt och sen var det bra med det. Resten av dagen blev normal, ingen kompensation och ingen hets. STOLT.
Hade ett jättbra snack med mamma igår med, jag var hemma hos henne och vi kollade på Trinny and Susannah eller vad det heter, det där engelska programmet som handlar mer om att bli vän med sin kropp än om att gå ner i vikt. Jag pratade lite om hur jag avskyr min kropp och mamma sa att hon verkligen inte förstår det, hon tycker att har jättefina former fastän jag fortfarande är smal i kroppen. Det kändes bra vad hon sa för jag vet att hon är ärlig i sånt här. Om hon tycker att jag är lite rund kommer hon att säga det, inte på ett taskigt sätt men ändå.
Igår när jag gick hem ifrån mamma lyssnade jag på glad peppmusik och blev så lycklig och sprang hela vägen hem. Inte för att bränna kalorier bara för att jag kände mig full av energi. Det är sådana stunder jag vill minnas för dagarna det känns svårt att äta.

Saker hit och dit

Idag joggade jag, städade lägenheten samt lagade mat åt sju pers. Bra dag faktiskt.
Lyckades även med konststycket att inte väga mig samt att hantera ett stort buffebord med mat på ett helt naturligt sätt. Åt tills jag blev nöjd och hanterade resterna efter alla gått bra med, paketerade eller slängde men åt inget alls. Plus att jag fick ett sweden-kit av lite folk vari det bland annat låg en 100 marabou chokladkaka. Den ligger orörd på golvet och ger mig inte ens ångest. Funderar på om jag ska slänga den men så länge jag inte mår dåligt kan den ju ligga på hyllan liksom :)

Lite ångest för jag åt tre bitar choklad och drack tre glas vin. Three is a charm? Men jag kommer över det.

För övrigt

Så gick maten helt okej. Fast jag rörde mig typ inget på hela dagen så jag känner mig som kräk.

Detta med sexualitet

Jag kan inte se mig som sexig eller attraktiv för någon alls. Jag var väldigt sen med att bli kysst och få någon som helst uppmärksamhet ifrån killar, fick min första kyss som artonåring. Nu när jag skriver detta blir jag nästan förvånad över att det var så sent. Då var det det största i mitt liv, min hemliga katastrof som jag inte vågade berätta för någon. Sen så fort jag blev kysst blev jag det igen och igen av olika pojkar och det har aldrig varit något problem. Som tonåring trodde jag att jag inte fick någon pojke på grund av att jag var äcklig, ful, tråkig och framförallt FET, Men nu vet jag att det egentligen berodde på att jag aldrig gav någon en chans. Jag gick inte ut på fester jag kände inte många killar och jag vågade inte flirta ens för en sekund. Så snart allt detta släppte och jag vågade mer så försvann problemet till en viss del.

Jag har en pojkvän nu som är fantastisk, han är spännande, underbar och allting sånt. Han är den som alltid är i centrum på varje fest och han kunde få vem som helt men han ville ha mig. Vi blev tillsammans när jag vägde i princip min normalvikt vilket är väldigt viktigt för att jag överhuvudtaget ska våga tänka på att återvända dit.
Han säger gång på gång varje dag att han älskar mig och hur vacker jag är och hur sexig och allting jag kunde önska att han skulle säga. Varför kan jag inte tro på det? istället tittar jag i spegeln och ser det vällande fettet, ser den som ingen någonsin har kunnat älska. Så ergo han kan inte älska mig eller finna mig sexig.
Och att jag hatar mig själv så mycket förstör vår relation fullständigt. Vem kan älska nån som börjar gråta under sex för att hon hatar sina lår?

Jag försöker förstå vad det är som har gett detta ett sånt enormt grepp om mig. Vad har fått mig att tro att jag är absolut ingenting värd om jag går upp mer eller stannar på det jag är? Jag är vidrig äcklig jag är inte värd att leva. Låter dramatiskt men så är det.

Svårt att veta hur mycket jag ska ta i med detta att bli bra. Jag är ju inte underviktig alls, bmi äckligt normalt. Så är det fel att inte äta godis, äta nyttigt och träna mycket - det är ju vad alla tidningar säger? Är det inte bara det jag gör, bortsett från att jag gråter av ångest då och då.

skit

Det enda som får mig att överleva just nu är att jag åker till australien om två veckor.
Men då ser jag min pojkvän igen och jag har gått upp i vikt jag orkar inte. Han kommer att äcklas av mig. 66.9 i morse två jävla kilo upp.
Vräkåt och kräktes i fredags HATA men ska jag tänka positivt så lyckades jag hejda hetsen sen. Igår gick bra, jag åt 2100 kcal men bra och balanserat. Idag slutade jag aldrig vara hungrig och tappade kontrollen på kvällen blä
ska inte väga mig på en vecka, detta går ju inte.
Måste våga tro på att det ordnar sig om jag fortsätter tvinga i mig 2000. måste
tränade idag i alla fall, duktig

Vill älska mig själv, VARFÖR GÅR DET INTE???????
Känner mig lite avis när jag läser alla ätstörda bloggar och alla har bra kontakt. Vill också ha nån att prata med.

Fläskfian säger tjoho

Jag äter och äter och äter. För mycket en dag för lite en annan. Kris med pojkvännen gör att jag bara inte orkar träna vilket jag borde. Ska ta tag i det i morgon, det får mig att må bra och orka andra saker. De senaste dagarna har jag dock haft ett dåligt matmönster, speciellt som att den mesta maten intas på eftermiddagen/kvällen. Måste våga äta mer till lunch utan att det stressar mig. Jag ska ju liksom äta 2000 om dagen, men det är så jääävla mycket. Fast samtidigt så lite när man äter godis.

I morgon har jag satt uppp mig i vikariepoolen på Ams, vilket innebär att dagis kan ringa mig om de behöver en vikarie. Hatar egentligen dagisjobb men hallå money behöver jag

Skitkroppen slår tillbaka

Det blev ingen kladdkaka i torsdags.
Sprang igen i lördags, 2.5 km och behövde inte stanna alls. Berusande känsla men tvingade mig själv att ha en vilodag idag, eftersom jag var på gymet i fredags så behövs det. Hade en jättekul kväll igår, väldigt dragen Laura dansade runt och gjorde massa saker. Idag var jag sjukt bakis och åt en enorm godispåse. Alltså normalenorm, inte hetsenorm. Blir lite irriterad för jag åt inte så hemskt idag, normalstor frukost, godis och lite mackor på dagen och sen sushi på kvällen, men min mage har reagerat som fasiken och står ut som en gravidmage. Blahblahblah jag kräktes. Inte för att bli av med kalorierna utan för att jag mådde så illa, men såklart fel ändå. Ställde mig på vågen nu och 68.5 jag orkar inte. Jag veet ju att jag inte har gått upp fyra kilo på en dag, vet ju att vikten kommer att vara nere igen om två dagar, men jag orkar inte må så illa. Ska nog försöka att inte äta onyttigt på ett tag för min mage pallar ju inte. Efter att jag ätit min 8bitar sushi fick jag typ frossa och kunde inte stå. Jävla skitkropp men som jag behandlat den och fortfarande behandlar den så är det helt förtjänt av den att hämnas.
Men jag ska vara snäll och äta massa i morgon även om jag inte kommer att bli så hungrig. Mellan 1500 och 2000 kalorier, helst mot 2000 eftersom jag ska besöka gymet. Kom igen nu jag klarar det här! Pepppepp

Update

Har varit på landet i ett par dagar nu, gjorde mig både bra och dåligt. Jag har så svårt att inte överäta där, finns så sjukt mycket god mat. Är ganska sysslolös där, oavsett vad jag gör så är jag ju i eller runt huset vilket gör att maten alltid finns i tankarna. Men den här gången klarade jag det mycket bättre än förut faktiskt, åt en del men ingen hets. Jay för mig eller så.
Kom hem för nån timme sen och det första jag gjorde var att snöra på mig joggingskorna och springa en runda. Eftersom mina eventuella (mycket tveksamt om nån läser här) läsare inte känner mig så vet ni inte vilken grej detta är för mig. Jag kan kämpa mig igenom jympa, spinning och styrkepass och jag kan bo på crosstrainern men jogga utomhus? Nej.
Så detta är mitt nya projekt, mycket för att jag tänker att jag kanske kan börja uppskatta min kropp mer om jag klarar detta. Värt att prova. Idag sprang jag bara 2 kilometer och var tvungen att stanna då och då men det var första gången och jag SKA INTE GE UPP fast jag suger just nu.
Har för övrigt ett extremt sug att baka en kladdkaka och smälla i mig den och sen kräkas. Borde inte. Får se hur jag gör.

Suget

Suget finns där hela hela tiden. Bli smal bli smal bli smal bli smal.

Men nej jag ska tycka om mig själv! Måste.

BlaBLABLAAA

Varje gång jag ska skriva här så händer samma sak. Jag loggar in med massa tankar i huvudet om vad jag ska skriva men så fort jag får upp den tomma sidan så går luften ur och jag tänker vem bryr sig.
Just nu är allt ångest ångest ångest fast konstigt nog äter jag hela tiden. Bra ätande liksom, utom igår då jag långsamt och systematiskt bakade en kladdkaka, åt hela och sen kräktes upp hela. Ingen hets, bara långsamt beräknande beslut. Wierdo.

Ikväll skulle jag ha druckit alkohol men det blev avlyst, fikade med en kompis istället. Peppade innan och tänkte att då kan jag ju ta typ en chailatte eller så, jag hade ju tänkt att dricka massa alkohol så detta måste jag ju kunna motiviera. Men det går bara inte, när jag fikar blir det te, kaffe eller lightläsk och inget mer. Världens grövsta spärr ivägen liksom. Ska jag säga sanningen så är jag väl inte helt motiverad att hoppa över den heller.

Nytt inlägg

Jag har alltid sett mig som "mindre värd" än anorektiker eftersom jag aldrig lyckats gå ner så mykcet, och för att jag hetsar ibland. Men egentligen, är det inte mycket för att jag en större självkänsla?

Borta

Han har åkt.




Till Australien och jag orkar bara inte. Som att det inte finns något blod i mig längre som att allt skriker och är knäpptyst på samma gång. JAG BEHÖVER DIG KOM TILLBAKA
Den första september är det min tur att sitta på planet dit men åh så långt bort. Kom hem jag älskar dig.

N

Igår: total panik inför projektet att gå ut och dricka vin, hittade inga kläder att ha på mig och slutade med gråtande laura på golv. Men picked myself up och hade kul ändå

Idag: new days new beginnings
Störigt var att jag satt och åt min gröt och min pojke kokade ett ägg åt mig, var lite hungrig och tog en liten skål yoghurt, men hällde ut den när huvudet började varningsblinka ÖVER 30o KCAL FRUKOST VARNING VARNING

TankarTankarTankar

Igårkväll blev inte som jag tänkt mig alls. Några glas vin med pojken och en vän på en pub, sen fick pojken obehagliga sms som förstörde kvällen i alla fall för mig. Saken är den att min älskade pojkvän för ungefär två månader sen bestämde sig för att bli full och kyssa en annan tjej + ta hennes nr och "glömma" att säga att en liten (eller stor dårå) flickvän precis kommit hem ifrån jobbet och satt i sin lägenhet och väntade på honom.
Efter massa saker har vi kommit över detta, men han var på en grilllunch igår på dagen och då var hon där med, och hon smsade honom den kvällen och frågade om de kunde ses. Jävla slyna säger jag, för nu vet hon att jag finns faktiskt.
Jag uppskattar hans ärlighet och att han visade smsen men jag kunde inte få ur tankarna ur huvudet. önskar så att jag hade varit med på grilllunchen, vill så gärna se hur hon ser ut.
(Om hon är smalare än mig. Om hon är sötare än mig)

36

Jag har 36 i kläder och är 174 centimeter. Hur kan jag se mig själv som tjock?
Orka!

Runrunrun

Det är så varmt. Borde göra nåt men känner mig helt passiv.
Men snart så, snart ska jag ut och dansa och dricka vin och springa bort alla monster.

Hoppfull

Måste bara säga en sak, man hör ju det om och om igen men tror aldrig att det funkar så för en själv. Nej inte jag, jag är speciell
I måndags och tisdags åt jag tusen kalorier om dagen - vikten höll sig stilla
I onsdags och igår - mycket. dvs inte hetsning inte alls men stora mål och mellanmål och ingen träning. Jag gick ner 0,2 kg.

Jag kämpar så hårt men hatar så min spegelbild.
MEN JAG ÄTER I ALLA FALL
och har inte ens känt ett behov att hetsa sen jag började
deni

Bajsjobb

Hade en helvetesdag på jobbet igår. Hatarhatarhatar detdär skitjobbet. Jobbade från ett och var därifrån vid elva, skulle börjat ett idag igen men gick av någon anledning med på att börja elva så nu blir det tolv timmar. Hatar hatar HATAR
Längtar så tills dagisen kommer igång igen så jag kan vara dagisvikarie istället.

Måste packa matlåda till lunch och middag och det går bara inte att äta så mycket som jag borde. Finns ingen plats för mellanmål och jag klarar inte av att laga ett mål med mycket kalorier. Så nu kommer dagen att bli ännu värre för att jag inte äter tillräckligt. Plus att jag jobbar omgiven av lightläsk och kaffe vilket får min mage att svullna och självhatet med.

berättade

Jag berättade för mamma i helgen om hur jag mår. Vi var på landet bara hon och jag och jag hade bestämt mig för att berätta men kom aldrig igång. Så svårt så svårt. Men så satt jag och tänkte och hon frågade om allt var bra och då brast det. Jag började gråta och sa jag är så tjock, jag såg på hennes ansikte hur chockad hon blev. Hon har alltså inte fattat nånting under 6 år, jag är bättre på att dölja än jag någonsin trott.

Det kändes ändå bra att berätta men jag tror inte att hon fattade hur dåligt det är. Men ändå liks.

Average

Sa allt det smarta till pojken när han kom hem. Slutade med att jag började gråta och sa jag vill bara vara smal, jag vill bara tro på att jag är det. Pojken: "you have an average body".

Average.
Jag orkar inte

ingen ursäkt

Min undanflykt är att jag inte har någon som säger åt mig att det är bra att äta, ingen att prata med. Många många gånger säger folk att jag är smal och att det är snyggt men hur ofta ger någon en komplimang om ens styrka? Men jag måste ändå för det är mitt liv och bara jag ansvarar för det. Kan inte skylla på andra.

Massa ranting nu men måste få det ur mig.

JAG VILL MÅ BRA

Idag har jag inte gjort någonting mer än ätit way för mycket. Inte hetsat, bara småätit konstant trots att magen spänner.
JAG VILL MÅ BRA.

Jag vill inte vara med i tävlingen om att förminska mig själv så mycket som möjligt, tävligen som visst alla tjejer är med i idag. Vinner man hamnar man på behandlingshem och får tillåtelse att vara liten och slippa kämpa. Men sen måste man upp igen och växa och då har man tappat flera år på ingenting och kanske skadat sig själv så mycket att man aldrig kommer ur det. Och väldigt många smalisar blir bulimiker efteråt och hur mycket ångrar man sig inte då.
Måste minnas att det INTE ÄR ETT MÅL ATT STRÄVA EFTER.

Att träna och äta rätt och bli hälsosam är underbart och detta ska vara mitt mål. För jag vet ju själv att strävan efter att bli smal inte har med det att göra egentligen, det har att göra med att jag vill att folk ska se mig som smal, som ingenting, som en docka.
Vad är jag om jag inte är smal, vad har jag då för rätt att leva?
Jag vet inte men jag måste ta reda på det innan jag slösat alltför lång tid. Mina smala vänner har inte roligare än mina runda, har inte fler pojkvänner och är inte ens sötare. Mina vänner som strävar mot icke-ätande har dock inte det minsta roligt. nånsin.

För att börja dagen positivt:

Senaste halvåret har det hänt massor av bra saker, varför kan jag inte fokusera på dem?

- hittade en underbar lägenhet och flyttade hemifrån
- Fick ett bra jobb
- Skrev 2.0 på högskoleprovet
- Hållit ihop med pojkvännen
- Klarade av att läsa fysik b på distans samtidigt som jag jobbade
- behållit alla fina vänner

Wopehdoeh

jag äckeläckelåt i förrgår och gick runt hela dagen igår med en flod av mat inom mig. Positivt ska sägas att jag stoppade ganska bra, det blev inte en hetsätning. Jag åt fortfarande ganska mycket men inte på ett hetssätt, blev mer bara en överätning.
Är uppe way för tidigt för att bjuda på tradera-biljetter till pojkvännens tågresa. Alldeles för duktigg flickvän.

helgen samt Tim Burtons kvinnorsyn

Huddingefesten blev underbar och jag ville dansa hela natten men min kompis, som kommit till stockholm för att träffa mig under helgen, vantrivdes som fan fick ge upp och åka in till stan. Hamnade på KVARNEN av alla jävla ställen. värre köttmarknad finns inte. Äckligt.

Söndagen blev mysig slappdag med Sex and the City filmen (är jag den enda som blev medtvingad av min pojkvän istället för tvärt om). Alldeles för sentimental men helt okej. Igår var jag och tränade, hämtade upp världens snyggaste golvlampa för min lägenhet samt hade filmkväll men en kompis. Hon och jag ses inte så sjukt ofta men närvi gör det är allt bara perfekt. Jag känner mig underbar när jag är med henne.
Vi såg Sleepy Hollow, den enda av Tim Burtons filmer jag inte sett. Jättebra, men andra är bättre. Gillar mest hans nyare som Sweeny todd, charlie and the chocolate factory med mera. Fast kan inte låta bli att störa mig på hans kvinnosyn. Snacka om hora/madonna. Tjejen är alltid helt avsexualiserad, blyg och späd, den roliga sexuella starka kvinnan är alltid mer av en häxfigur. Lite kul att se hur han delar upp det mellan sex och kärlek, tjejen som hjälten blir kär i är utan sexuell lust eller identitet men den starka kvinnan/häxan med sexuella begär kan inte bli kär eller objekt för kärlek.
Nog för att jag vet att du gillar viktorianska teman Tim, men uppdatera kvinnorollen en aning?

Somnade vid två, vaknade sju och här är jag nu. Rimmar till och med

Lördag 12

Pojken kan verkligen inte hantera min matnojja. Jag vet att han försöker och att allt kommer från en bra plats men han kan inte hantera när jag inte vill prata om det. Som jag säger, han vet vad som gör mig nere så det är inte som att jag döljer nåt men jag orkar bara inte prata om det hela tiden för då blir det ännu jobbigare. Ibland vill jag bara glömma.
Igår blev inte så mycket mat alls, vet inte hur det blir idag. Ska på en fest i Huddinge tror jag, får se hur det blir med bussar och så, inga jävlar går ju. Vill verkligen inte men en kompis kommer hit från Jönköping så det får bli så nu. Blä

19:12 Alltså maten går inte så bra nu när jag försöker, äter bara mindre för jag letar inte ursäkter att äta mer. Om det låter rimligt.

Fredag 11 - Kärleksviljan finns någonstans jag lovar

Måste tycka om mig själv måste tycka om mig själv.
Har hela veckan känt att jag måste göra nåt åt dethär och nu måste jag lägga ner. Orkar inte slösa mer liv på ingenting.

Förvånar mig verkligen hur svårt det var att äta idag, mycket svårare än dagar när jag försöker gå ner. För då kan jag hetsa eller smyga in saker i munnen med ursäkten att "I morgon börjar jag igen, i morgon ska jag bli smal." Men nu funkar inte den ursäkten för nu ska jag äta som för alltid. Blä jag är livrädd. Alla säger men du kanske inte går upp i vikt men jag vet att det kommer att hända. Naturligt väger jag 68 till 70 och jag VET att jag kommer att hamna där igen. villinte
Att inte komma i mina smaljeans. mina smalklänningar. att låren nuddar när jag står rakt. orkar inte tänka.

Fokusera på:
orka gå ut med vänner
kunna dricka utan panik över kalorier
kunna bli glad när pojkvännen vill överraska med mat eller vin

att tänka på saker som att älska mig själv går inte ännu. Det känns för långt borta.

En sak återstår dock, måste berätta allt för mamma. Hur göra? Hej jag har ljugit för dig i 5 år.

It's so high, high above me

Nu ska man börja gilla sig själv också.

För det här går inte längre, jag måste börja leva.

Söndagblues

Allt jag gör är att bråka och igår var det faktiskt inte mitt fel. Men hur kul är det att blogga om det egentligen?
jag hade födelsedagsfest igår som typ ingen kom på för att alla var bortresta. Kändes surt men jag vet ju att det inte var för att de inte älskar mig eller ville vara här. Blev mest prat med de bästa men det går det med.

Vaknade vid åtta, vaknar alltid tidig när jag är bakis. Kollar på project runway canada på surfthechannel, så mycket bättre än den amerikanska. Jag menar kom igen? USA får Heidi Klum och Canada får Iman. bleh

misslyckande

igår sa jag till pojkvän att det är ingen fara med mig, jag äter inte farligt lite och jag väger inte farligt lite så ingen fara alls.
Han sa att det är det ändå för jag låter det påverka mitt liv så extremt mycket.

Men det är ju just det. Att gå ner i vikt är allt jag vill allt jag slösar energi på och ändå går det inte.

snurrar

Jag gjorde vad jag skulle, tränade spinning och jobbade till halv elva. Maten gick sådär, fick i mig 1000 kalorier men orkar inte äta mer. Magen är uppblåst, har inte varit på toa på två dagar och mensen kommer aldrig. Känner mig som en ballong.
Pratade massa med pojkvän, känns som att han kommer att lämna mig för han orkar inte mer. Jag vill bli arg men förstår ju. Måste måste kämpa men känns så jobbigt att vara ensam.

Känns så jobbigt att jag är ett sånt jävla i-landsproblem. Inga problem i mitt liv, pojkvän, övre medelklass, bra betyg, 2.0 på högskoleprovet, arbete, egen lägenhet. SÅ LÄGG NER DITT JÄVLA GNÄLL

Stress över pengar stress över att han kommer att lämna mig
stress över att människor ska tycka om mig
stress över att hålla ordning hemma
stress över att vara smal smal smal

Jag har inte ens rätt att vilja få hjälp med matpaniken för jag är ju inte underviktig.

blabla

Jag blir så trött på mitt gnäll. Ordordordord
gnällgnällgnäll

Idag ska jag träna och jobba
ångest

Skitliv

Saker var hemskt dåliga i Göteborg. Jag brast i gråt varannan sekund, min mamma blev otålig och jag hade värsta samvetet för hon bjöd mig till Göteborg och så bara förstör jag. Bråkade massa med pojkvän och han sa att han inte orkade mer om jag inte blev gladare. Arg och orättvist men jag förstår ju. Förhoppningsvis är det löst nu men det börjar ju bara om igen igen igen.


Maten går skit de senaste dagarna, superångest i Götet med för lite mat och superångest nu med för mycket. Bra ändå att jag inte har hetsat, har småätit hela tiden och jätteförmycket men inte hetsat. Vågen visar massa men det är för mens som kommer snart hoppas och tror jag. Annars dör jag.

Vet inte vilken väg jag ska gå och önskar att jag hade någon att prata med, internet, verkligeheten spelar ingen roll men jag har ingen och vågar inte fråga nån.

I'm screeewed

göteborg sög så hårt

jag orkar inte tänka än mindre förklara

Tvättdag

Gissa vem som gick upp kvart i sex för att tvätta?
Justdet! Duktig jag.

Igår blev 1150 vilket ändå måste vara okej, men jag bar hela dagen hos mamma och sen hela kvällen på jobbet så borde ha ätit mer. Frukost idag var svår, fattar inte varför det är så jobbigt. Tog mig två timmar men har fått i mig den nu. Snart blir det GBG woho. Matångest blablablablablaBLABLA

Lite allt möjligt

Maten går inte så bra idag, frukosten var enorm och så och träningen gick bra, men lunchen blev lite småpanik. Var hos kära mor för att hjälpa henne bära massa lådor och så hade hon köpt lunch till mig, bestående av wokade nudlar med nötter. Mouahha. Åt lite av det men kunde inte äta så mycket, jag hatar det. Liksom hur funkar min hjärna? igår kunde jag äta massa godis men idag inga nudlar? Tror att jag måste lägga ner att äta godis med mera nu i juli tills jag fått ordning på maten för såhär kan jag ju inte hålla på.

Förstår mer och mer hur viktigt det är för mig att få mammas erkännande av att jag har problem. Men jag vet att enda sättet att få det är att erkänna för henne precis hur det ligger till. Hon vet ingenting om hur jag äter, annat än att jag inte äter bröd med mera och att jag tycker att jag är tjock. Men hon fattar inte alls och jag kommer aldrig att få erkännandet jag behöver från henne om jag inte ber om det. Min mamma är fantastisk men inte så bra på att prata om problem. Som precis nu försökte jag prata om att jag känner mig ensam för att många av mina vänner är bortresta/jobbar extremt mycket och hon säger jaha och byter samtalsämne till en polisserie hon såg på tv. Gör det liksom inte enklare att säga till.

Så idag verkar bli ca 1000 kcal vilket jag vet jag vet är dåligt speciellt eftersom att jag tränade och nu har burit massa lådor. Men att jag åt godis igår ger mig ett giltigt skäl att snåla idag. DUMUNGE JAG ÄR.

Livet är nu

Och jag försöker kämpa men jag vet inte åt vilket håll.

Känns inte som att jag har rätt att säga att jag har matproblem för att jag har ett bmi på nästan 21.
Känns inte som att jag kan säga att jag mår bra när jag konstant tänker på kalorier, gråter när jag ser min spegelbild, och kräks regelbundet.

Känns som att hela mina problem går ut på att få vara den som tas om hand, få slippa kämpa. Få något att gömma sig bakom och skylla mina misslyckanden på. Livet är nu, men det vill jag inte acceptera.

Bra och dåligt

Onsdagen gick sådär i matväg, först åt jag lunch jättesent och fick kämpa för att få ihop 1500 kcal av nyttig mat, sen fick jag nåt ryck och köpte godis. Inte som en hetsning utan som ett haha-jag-får-visst till psyktankarna. Men det gick såklart inte så jag kräktes och väger 63.5 nu i morse, upp 0.6 från igår. Bra där verkligen.

Idag ska gå bättre, jag ska snart och träna och har ätit en jättebra frukost på 400 kcal. I morgon ska jag till gbg, kommer hem på måndag. Vet att det kommer att bli massa matångest men försöker använda det som motivation. För vad är det för vits med att bli smal om jag inte ens kan njuta av en resa med familjen och pojkvännen?

maten våldtar mig

Sen åt jag för mycket på kvällen ändå. Sugjag.
Men jag klarade ändå att stå emot den enorma vågen och det är jag fortfarande stolt över.
Nu är jag inne i ett jag-orkar-inte ryck, vill inte mer.
Maten våldtar mig när jag inte äter och när jag hetsar. Ska försöka försöka äta nyttigt och 1500 kcal hela juli. Och träna massa för jag vill bli stark igen som jag var för ett år sen. Vill klara det den här gången och inte svälta för att sen hetsa igen. Vill inte mer

GoodieGoodie

Hetsätningsimpulserhetsätningsimpulser
gick som i en dimma i affären och plockade godis, bröd, smör
Kunde inte se klart bara måste måste måste ha. Men sen ett ögonblick där jag tänkte jag kan ju bara ställa korgen här och gå ut. Och jag gjorde det, jag är så braaaaaaaa
Det är så svårt att göra men jag gjorde det och jag är så stolt.

Midsommarhelgen

Midsommar var kul, jag och tre vänner och whiskey, bacardi och cola light. Det är alltid kvällarna man inte tror ska bli så kul som slutar med okontrollerad lycka.
Mådde dock skit dagen efter och jobbade 12 timmar vilket sög så hårt. Höll på att dö och slarvade bort 500 från kassan. Skit. Men klarade mina 800 kcal igen.

Var så trött i natt att jag inte kunde sova, det blir liksom lite knäppt och jag bara vaknar hela tiden. I morse gjorde hela kroppen ont och bajs. Ska äta lite mer idag, 15oo för annars blir det hets snart jag vet det. Försökte äta lunch nu men det är nåt konstigt jag bara skakar i hela kroppen. vet inte vad det är, skakar liksom innuti.

Idag gör jag ingenting. Kollar på surf the channel typ

Johosåatte

Jag försöker hålla mig på 800 kcal igår, idag och i morgon och jag klarade det igår och klarar det nog idag också för 800 ligger jag på nu och folk kommer om en timme. Men herreguud så svårt det är. Inte egentligen att jag är hungrig, jag tycker inte att det är en jobbig känsla och har inte tyckt det sen min mer seriösa ätstörningsperiod för två tre år sen. Men jag vill bara gråta hela dagarna och jag vill inte göra något alls. Roligt att märka effekterna dock, jag är nästan död och så dricker jag en deciliter cola light och vips hoppar blodsockret till ett tag innan det fattar att det bara var giftigt sötningsmedel jag fick i mig.
Snart blir det alkohol, sen i morgon blir det 12h arbetsdag. Sluta gnäll laura och ta tag i det.

Nej

JAG VILL INTE MIDSOMMAR JAG VILL INTE MIDSOMMAR JAG VILL INTE

Jag orkar inte träffas jag vill inte kalorierna i alkohol jag vill inte känslan av misslyckande om jag inte gör något alls.

Ögonsjuka

bra att jag skriver så vidrigt ofta va?

hade magsjuka i fyra dagar, gick ner massa i vikt.
I en dag en vacker dag såg jag smal ut, sen blev jag fet igen. Måttbandet säger att jag stannade på samma, vågen med, men mina ögon ser bara fett fett fett fett FETT FETT FETT
antar att de behövde en dag på sig att hinna med

Sen åkte jag till danmark och var där i fyra dagar. Nojjade konstant över hur mycket jag skulle ha gått upp, men när jag kom hem hade jag gått ner ännu ett kilo. DÅ blev det hetsning en hel dags hetsning och jag är så tjock. Måttbandet och vågen säger ung samma som innan danmark men ögonen vet bättre.

Nu blir det 1000 kcal per dag tills nästa onsdag då får jag äta lite mer. Juli är sista månaden i Sverige tillsammans med pojkvännen så den ska fokuseras på annat. Ska försöka träna mer men bara hålla vikten. Livrädd.

sekunder

var på grillfest på kvällen och så smärtsamt pinsamt tyst. satt och stirrade i marken, vilket är dålig stil runt folk jag känner men detta var vänner till min pojkvän som jag träffat några få gånger och alltså ännu värre. Räddade deras kväll genom att avsluta min och gå hem.
De drack vin, jag cola light, de åt hamburgare, jag tuggummi.
Jag slösar bort mitt liv för ingenting alls.

och det är bara tisdag

I natt hade jag och pojkvännen fyllegräl om extremt upprörande och viktiga saker som jag inte minns längre. Jag sprang genom en skog, gnällde om att jag inte ville vara nära honom och sen bestämde jag mig för att sova på golvet istället för bredvid honom. Mina dramatiska sidor lockas fram av vin.
Vet inte hur morgonen hade varit om det inte var för att en dyngrak skotte vaknade upp i en buske vid fem och behövde nån stans att sova. (lång historia)

Kom hem till en smutsig lägenhet fylld av tallrikar med orörd mat. Innan jag gick ut igårkväll var jag sjukt hungrig och trots att jag ätit allt jag kunde om jag skulle kunna dricka vin så lagade jag maträtter att äta. Mitt temporära förlorande av kontroll var dock borta när maten lagts upp på tallrikarna och av någon anledning kändes det fel att slänga all denna mat, så den fick stå framme tills i morse.

Saker suger hårt. Träffade vän men nådde inte fram, bara den sarkastiska masken jag alltid har. Medan jag skrev detta ringde pojkvännen och ville ha med mig ut och dricka kaffe, vin, cola light men jag sa NEJ NEJ NEJ med hårda rösten och inget detsamma efter hans jag älskar dig,
elak