Idag har jag haft en perfekt morgon. Vaknade sju, skittrött för att jag jobbade till elva igår kväll på mitt skitjobb (men nu är det ööööver). Hur som ramlade jag ner i tvättstugan och tvättade två maskiner. Släpade mig upp till sängen igen men sen tänkte jag vafan så jag drog på mig träningskläder och sprang ut och joggade. wooho. Sen sorterade jag tvätt och åt gröt, ägg, grapefrukt och melon. nam nam nam haha
Nu småstädar jag runt i lägenheten och väntar på att träffa min morbror och mamma i stan. pepp pepp pepp
oh vad bra jag är
(fast jag önskar att jag kunde sluta vara fokuserad på min feta mage när jag sitter och skriver detta. DEN ÄR INTE TJOCK FATTA. Jag är fan inte värd min kropp, jag uppskattar den inte)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej, kul att du kommenterade hos mig så att jag hittade till dig! Jättebra det du skrev om att du alltid käns dig osexig och inte värd att vara omtyckt... tror många många (inkl mig) känner igen sig!
Hälsn Tant Malin
Hejje :)
Gid vad glad jag blev av din kommentar samt att få ta del och läsa din blogg.
NU är du inte ensam. Jag finns här för dig! Bara så du vet :)
Det du beskriver i bloggen stämmer överens exakt med mig själv också.
Men, precis som du säger 2000 kcal gäller. Jag tror och känner att vi verkligen är i samma sjukdomsstadie, PÅ VÄG UR! Vi vet hur vi skall göra men kanske fortfarande har lite svårt att göra det! men jag tror det kommer allteftersom. jag har ickså märkt på mig själv att jag mår bättre av regelbundna måltider och äta 2000 kcal. då mår både kroppen och psyket bra!
ja vet precis hur du känner dig med vikten, mitt bmi har som sagt gått frn 19-25 på ett halvår. Så jag skall vara ärlig för dig nu, jag väger idag 74 kg. men jaja, jag skall bli frisk. det är det som gäller egentligen. det är bara jag själv som ställer kraven, eller hur???
de du berättar om att känna dig osexig. fy fasiken, exakt samma har jag vart. eller är fortfarande om jag skall vara ärlig. Jag har endast under mitt 22-årig liv släppt en kille helt inpå mig. och det var inte länge sedan... visst, ja har haft killar runt mig och kanske egentligen inget problem med att "få" en kille så men, (shit, de har jag aldrig kunnat vara ärlig och säga till mig själv tidigare) men iaf, ja har också alltid hatat mig själv mer så att jag inte kunnat fokusera på ngt annat. sjukdomen har kommit i första hand liksom.
men du är inte heller frisk, precis som jag. för när maten och alla krav m.m. tar över, gör att ens vanliga liv blir påverkat, då är de inte normalt. då är de sjukt!
oj oj oj, vad jag babbla på. inte meningen alls!
vill så gärna hjälpa dig bara! på ngt sätt få dig att känna att du inte är ensam!
kraam
ätstörningsfri är visst min blogg, inte den som de står lisa därupe i blått :)
Skicka en kommentar