måndag 18 augusti 2008

Detta med sexualitet

Jag kan inte se mig som sexig eller attraktiv för någon alls. Jag var väldigt sen med att bli kysst och få någon som helst uppmärksamhet ifrån killar, fick min första kyss som artonåring. Nu när jag skriver detta blir jag nästan förvånad över att det var så sent. Då var det det största i mitt liv, min hemliga katastrof som jag inte vågade berätta för någon. Sen så fort jag blev kysst blev jag det igen och igen av olika pojkar och det har aldrig varit något problem. Som tonåring trodde jag att jag inte fick någon pojke på grund av att jag var äcklig, ful, tråkig och framförallt FET, Men nu vet jag att det egentligen berodde på att jag aldrig gav någon en chans. Jag gick inte ut på fester jag kände inte många killar och jag vågade inte flirta ens för en sekund. Så snart allt detta släppte och jag vågade mer så försvann problemet till en viss del.

Jag har en pojkvän nu som är fantastisk, han är spännande, underbar och allting sånt. Han är den som alltid är i centrum på varje fest och han kunde få vem som helt men han ville ha mig. Vi blev tillsammans när jag vägde i princip min normalvikt vilket är väldigt viktigt för att jag överhuvudtaget ska våga tänka på att återvända dit.
Han säger gång på gång varje dag att han älskar mig och hur vacker jag är och hur sexig och allting jag kunde önska att han skulle säga. Varför kan jag inte tro på det? istället tittar jag i spegeln och ser det vällande fettet, ser den som ingen någonsin har kunnat älska. Så ergo han kan inte älska mig eller finna mig sexig.
Och att jag hatar mig själv så mycket förstör vår relation fullständigt. Vem kan älska nån som börjar gråta under sex för att hon hatar sina lår?

Jag försöker förstå vad det är som har gett detta ett sånt enormt grepp om mig. Vad har fått mig att tro att jag är absolut ingenting värd om jag går upp mer eller stannar på det jag är? Jag är vidrig äcklig jag är inte värd att leva. Låter dramatiskt men så är det.

Svårt att veta hur mycket jag ska ta i med detta att bli bra. Jag är ju inte underviktig alls, bmi äckligt normalt. Så är det fel att inte äta godis, äta nyttigt och träna mycket - det är ju vad alla tidningar säger? Är det inte bara det jag gör, bortsett från att jag gråter av ångest då och då.

Inga kommentarer: