It's alive!

Ett kort litet hej-jag-lever!
Om 12 ½ timmar går jag på planet till london för vidare befodran till Melbourne. Så hörs nog inte på några dagar, sen ska jag komma tillbaka och peppa och blogga som bara den.
Kan också berätta att jag haft en bra vecka och inte hetsat en enda liten gång. Eller svultit. Tjoho ta hand om er allihopa!

alkohol

BLAH.
Väldigt kul kväll men varför kände jag att det var en bra idé att shotta ren bacardi? Gör aldrig det.
Är inte alls bakishungrig idag jei! Kanske kroppen blivit lite mer säker på att den kommer att få mat?

skitdator

Gah för krånglande datorer just när man skrivit långa meddelanden..
Måndagskvällen och gårdagen gick bra, ansträngde mig för att komma upp i 2000 igår vilket jag klarade även om det blev svårt. Igår fick jag en jättefin vit skjorta av mamma, det första jag gjorde idag var att slänga tomatsås på den så nu har jag ägnat hela dagen åt att få bort fläckarna. Har fortfarande inte lyckats, skit skit skit. Har ätit lite för mycket idag, men ingen hets alls. Två små scones och två bitar kladdkaka. Inte optimalt men tänker INTE må dåligt över det. Ikväll ska jag dricka och tänker äta middag innan trots att jag verkligen inte vill. Ska jag tänka logiskt är det ändå bäst även kalorimässigt eftersom det annars är risk att jag överäter i morgon när jag är bakis.

Träningen gick sisådär idag. Jag försöker träna varannan dag, jogga en dag, vila nästa, sen gymmet, vila osv. På gymmet tränar jag ingen styrka alls knappt vilket jag borde, jag använder crosstrainern för att jag inte vågar jogga för ofta pga dåliga knän. Hur som enligt detta borde jag ha varit på gymmet i måndags men det blev inte av för att jag var helt ångestförlamad hela dagen. MEN jag cyklade i två timmar på kvällen och det var mycket backar och jag var anfådd hela vägen. Så jag gick till gymmet igår och körde 40 minuter istället för mina vanliga 30. Skulle springa i morse men när jag vaknade kände jag direkt att det här vill inte kroppen alls veta av. Kämpade mig ut i alla fall men det gick skit, joggade 2 km men sen gav jag upp. Säger till mig själv att jag borde ta det lugnt och ändå vila i morgon som planerat, för jag behöver det. 2 h cykling är också motion. Men det är svårt när ångesten skriker.

Sammanfattning: jävligt mycket ångest för ingenting?

Jomenvisst

Jag kräktes inte igår och jag hetsade inte mer. Åkte till mamma och distraherade mig själv istället. Idag känns som skit dock, väntar bara på att den ska ta slut. Ikväll ska jag till en kompis på middag, det ska bli kul hoppas jag. Ska cykla dit och det tar en timme typ så då kanske jag blir lite piggare. Har alltid svårt dagen efter hets, går och småäter hela tiden. Men det går på det hela taget helt okej och i morgon borde jag känna mig bättre. Har en vecka kvar i Sverige nu innan jag flyttar till Melbourne igen, ska bli en vecka med bra mat och utan hets! Skaskaskaskaska.
Känner mig äcklig och som att allt är meningslöst, sen blir jag arg på hur jävla deppig jag ska vara då. Pratade med pojkvännen i telefon och det hjälpte en del, verkade som en mindre deal nu. Liksom det viktiga är ju att jag tar mig upp och fortsätter, jag vet ju det.

Har huvudvärk. blah igen
Alla fantastiska kämpare där ute, hur hanterar ni dagen efter en hets? vissa verkar inte vilja äta alls och andra är nog mer som jag. Har ni några bra tips?

fan också

Stor godispåse i min mage. och det var inte ens någon riktig hets men jag vill verkligen verkligen kräkas just nu. helvete

Kommentarer!

Åh kommentarer jag älskar er! När jag loggar in och ser att någon kommenterat får jag först hjärtat i halsgropen, vet inte vad jag är rädd för riktigt :P Sen när jag läser blir jag bara lycklig.

Idag har varit helt okej, även om jag nog ätit lite för lite. Frustrerar mig bara att vara med min familj när det gäller mat. De har ett helt annat system när det gäller att äta, de kör på att äta typ tv¨å gånger per dag vilket är väldigt annorlunda än hur jag funkar. Nu när jag ska försöka äta massa så måste jag äta många gånger för jag pallar inte att äta för mycket kalorier i ett mål. Men jag pallar inte att gnälla på dem när jag blir hungrig för hejsan fetto liksom..
Det roliga är att de äter fler ggr än jag när jag tänker på det, mest att de pratar som om de inte gör det. Typ när jag träffade dem vid ett snackade de hela tiden om att vi skulle äta middag vid sex så att vi måste ha en lätt lunch. Eh? Men sen åt vi sushi och de åt kyckling, och när vi fikade åt de kakor medan jag bara drack svart kaffe. Vid middagen åt de förrätt och varmrätt medan jag åt en halv risotto, och när vi var hemma hos mamma åt de en chokladkaka var medan jag åt ett äpple. Så den dåliga var garanterat jag, jag har ingen riktig ursäkt för att jag inte åt mer.
Men lala risotto och sushi och äpple och en rad choklad var väl ganska bra? också stolt över att jag var ensam med massa choklad och en tårta och kände ingen lust att hetsa alls. Woho!

bllrp

Idag har jag haft en perfekt morgon. Vaknade sju, skittrött för att jag jobbade till elva igår kväll på mitt skitjobb (men nu är det ööööver). Hur som ramlade jag ner i tvättstugan och tvättade två maskiner. Släpade mig upp till sängen igen men sen tänkte jag vafan så jag drog på mig träningskläder och sprang ut och joggade. wooho. Sen sorterade jag tvätt och åt gröt, ägg, grapefrukt och melon. nam nam nam haha
Nu småstädar jag runt i lägenheten och väntar på att träffa min morbror och mamma i stan. pepp pepp pepp
oh vad bra jag är

(fast jag önskar att jag kunde sluta vara fokuserad på min feta mage när jag sitter och skriver detta. DEN ÄR INTE TJOCK FATTA. Jag är fan inte värd min kropp, jag uppskattar den inte)

Hur har det gått då?

Har ätit bra i princip under tre veckor nu. Hur har det gått?

Mycket bättre än jag någonsin kunnat hoppas faktiskt.
Jag märker hur mycket starkare och gladare jag är, jag har gått upp 2,5 kilo men märks faktiskt inte så mycket på mina kläder osv. Klarar av att äta bra, har inte varit några medvetna slipups, alltså att jag planerat att äta lite eller att jag planerat att hetsa. Har varit några hetsningar men de var mycket mer i början, nu har det mattats av. Det är jag inte så förvånad över egentligen, mina hetsningar har alltid varit ett symptom av svälten mer än något annat. Svälten och den benhårda kontrollen har alltid varit den stora delen.

Det är fortfarande jättejättesvårt det är jag, jag gråter när jag ser mig i spegeln i bland. Men jag mår faktiskt bättre med min kropp nu än jag gjorde när jag vägde som minst och svalt hela tiden. Slutsatsen är att jag vet at det är värt att ffortsätta på min bana även om det är svårt som fasiken.

Onsdagen

Jag åt upp chokladen igår. Gjorde det på morgonen, jag var slö och lite småbakis och kände mig som skit. Men jag hetsade inte i mig den, jag åt den långsamt och njöt och sen var det bra med det. Resten av dagen blev normal, ingen kompensation och ingen hets. STOLT.
Hade ett jättbra snack med mamma igår med, jag var hemma hos henne och vi kollade på Trinny and Susannah eller vad det heter, det där engelska programmet som handlar mer om att bli vän med sin kropp än om att gå ner i vikt. Jag pratade lite om hur jag avskyr min kropp och mamma sa att hon verkligen inte förstår det, hon tycker att har jättefina former fastän jag fortfarande är smal i kroppen. Det kändes bra vad hon sa för jag vet att hon är ärlig i sånt här. Om hon tycker att jag är lite rund kommer hon att säga det, inte på ett taskigt sätt men ändå.
Igår när jag gick hem ifrån mamma lyssnade jag på glad peppmusik och blev så lycklig och sprang hela vägen hem. Inte för att bränna kalorier bara för att jag kände mig full av energi. Det är sådana stunder jag vill minnas för dagarna det känns svårt att äta.

Saker hit och dit

Idag joggade jag, städade lägenheten samt lagade mat åt sju pers. Bra dag faktiskt.
Lyckades även med konststycket att inte väga mig samt att hantera ett stort buffebord med mat på ett helt naturligt sätt. Åt tills jag blev nöjd och hanterade resterna efter alla gått bra med, paketerade eller slängde men åt inget alls. Plus att jag fick ett sweden-kit av lite folk vari det bland annat låg en 100 marabou chokladkaka. Den ligger orörd på golvet och ger mig inte ens ångest. Funderar på om jag ska slänga den men så länge jag inte mår dåligt kan den ju ligga på hyllan liksom :)

Lite ångest för jag åt tre bitar choklad och drack tre glas vin. Three is a charm? Men jag kommer över det.

För övrigt

Så gick maten helt okej. Fast jag rörde mig typ inget på hela dagen så jag känner mig som kräk.

Detta med sexualitet

Jag kan inte se mig som sexig eller attraktiv för någon alls. Jag var väldigt sen med att bli kysst och få någon som helst uppmärksamhet ifrån killar, fick min första kyss som artonåring. Nu när jag skriver detta blir jag nästan förvånad över att det var så sent. Då var det det största i mitt liv, min hemliga katastrof som jag inte vågade berätta för någon. Sen så fort jag blev kysst blev jag det igen och igen av olika pojkar och det har aldrig varit något problem. Som tonåring trodde jag att jag inte fick någon pojke på grund av att jag var äcklig, ful, tråkig och framförallt FET, Men nu vet jag att det egentligen berodde på att jag aldrig gav någon en chans. Jag gick inte ut på fester jag kände inte många killar och jag vågade inte flirta ens för en sekund. Så snart allt detta släppte och jag vågade mer så försvann problemet till en viss del.

Jag har en pojkvän nu som är fantastisk, han är spännande, underbar och allting sånt. Han är den som alltid är i centrum på varje fest och han kunde få vem som helt men han ville ha mig. Vi blev tillsammans när jag vägde i princip min normalvikt vilket är väldigt viktigt för att jag överhuvudtaget ska våga tänka på att återvända dit.
Han säger gång på gång varje dag att han älskar mig och hur vacker jag är och hur sexig och allting jag kunde önska att han skulle säga. Varför kan jag inte tro på det? istället tittar jag i spegeln och ser det vällande fettet, ser den som ingen någonsin har kunnat älska. Så ergo han kan inte älska mig eller finna mig sexig.
Och att jag hatar mig själv så mycket förstör vår relation fullständigt. Vem kan älska nån som börjar gråta under sex för att hon hatar sina lår?

Jag försöker förstå vad det är som har gett detta ett sånt enormt grepp om mig. Vad har fått mig att tro att jag är absolut ingenting värd om jag går upp mer eller stannar på det jag är? Jag är vidrig äcklig jag är inte värd att leva. Låter dramatiskt men så är det.

Svårt att veta hur mycket jag ska ta i med detta att bli bra. Jag är ju inte underviktig alls, bmi äckligt normalt. Så är det fel att inte äta godis, äta nyttigt och träna mycket - det är ju vad alla tidningar säger? Är det inte bara det jag gör, bortsett från att jag gråter av ångest då och då.

skit

Det enda som får mig att överleva just nu är att jag åker till australien om två veckor.
Men då ser jag min pojkvän igen och jag har gått upp i vikt jag orkar inte. Han kommer att äcklas av mig. 66.9 i morse två jävla kilo upp.
Vräkåt och kräktes i fredags HATA men ska jag tänka positivt så lyckades jag hejda hetsen sen. Igår gick bra, jag åt 2100 kcal men bra och balanserat. Idag slutade jag aldrig vara hungrig och tappade kontrollen på kvällen blä
ska inte väga mig på en vecka, detta går ju inte.
Måste våga tro på att det ordnar sig om jag fortsätter tvinga i mig 2000. måste
tränade idag i alla fall, duktig

Vill älska mig själv, VARFÖR GÅR DET INTE???????
Känner mig lite avis när jag läser alla ätstörda bloggar och alla har bra kontakt. Vill också ha nån att prata med.

Fläskfian säger tjoho

Jag äter och äter och äter. För mycket en dag för lite en annan. Kris med pojkvännen gör att jag bara inte orkar träna vilket jag borde. Ska ta tag i det i morgon, det får mig att må bra och orka andra saker. De senaste dagarna har jag dock haft ett dåligt matmönster, speciellt som att den mesta maten intas på eftermiddagen/kvällen. Måste våga äta mer till lunch utan att det stressar mig. Jag ska ju liksom äta 2000 om dagen, men det är så jääävla mycket. Fast samtidigt så lite när man äter godis.

I morgon har jag satt uppp mig i vikariepoolen på Ams, vilket innebär att dagis kan ringa mig om de behöver en vikarie. Hatar egentligen dagisjobb men hallå money behöver jag

Skitkroppen slår tillbaka

Det blev ingen kladdkaka i torsdags.
Sprang igen i lördags, 2.5 km och behövde inte stanna alls. Berusande känsla men tvingade mig själv att ha en vilodag idag, eftersom jag var på gymet i fredags så behövs det. Hade en jättekul kväll igår, väldigt dragen Laura dansade runt och gjorde massa saker. Idag var jag sjukt bakis och åt en enorm godispåse. Alltså normalenorm, inte hetsenorm. Blir lite irriterad för jag åt inte så hemskt idag, normalstor frukost, godis och lite mackor på dagen och sen sushi på kvällen, men min mage har reagerat som fasiken och står ut som en gravidmage. Blahblahblah jag kräktes. Inte för att bli av med kalorierna utan för att jag mådde så illa, men såklart fel ändå. Ställde mig på vågen nu och 68.5 jag orkar inte. Jag veet ju att jag inte har gått upp fyra kilo på en dag, vet ju att vikten kommer att vara nere igen om två dagar, men jag orkar inte må så illa. Ska nog försöka att inte äta onyttigt på ett tag för min mage pallar ju inte. Efter att jag ätit min 8bitar sushi fick jag typ frossa och kunde inte stå. Jävla skitkropp men som jag behandlat den och fortfarande behandlar den så är det helt förtjänt av den att hämnas.
Men jag ska vara snäll och äta massa i morgon även om jag inte kommer att bli så hungrig. Mellan 1500 och 2000 kalorier, helst mot 2000 eftersom jag ska besöka gymet. Kom igen nu jag klarar det här! Pepppepp

Update

Har varit på landet i ett par dagar nu, gjorde mig både bra och dåligt. Jag har så svårt att inte överäta där, finns så sjukt mycket god mat. Är ganska sysslolös där, oavsett vad jag gör så är jag ju i eller runt huset vilket gör att maten alltid finns i tankarna. Men den här gången klarade jag det mycket bättre än förut faktiskt, åt en del men ingen hets. Jay för mig eller så.
Kom hem för nån timme sen och det första jag gjorde var att snöra på mig joggingskorna och springa en runda. Eftersom mina eventuella (mycket tveksamt om nån läser här) läsare inte känner mig så vet ni inte vilken grej detta är för mig. Jag kan kämpa mig igenom jympa, spinning och styrkepass och jag kan bo på crosstrainern men jogga utomhus? Nej.
Så detta är mitt nya projekt, mycket för att jag tänker att jag kanske kan börja uppskatta min kropp mer om jag klarar detta. Värt att prova. Idag sprang jag bara 2 kilometer och var tvungen att stanna då och då men det var första gången och jag SKA INTE GE UPP fast jag suger just nu.
Har för övrigt ett extremt sug att baka en kladdkaka och smälla i mig den och sen kräkas. Borde inte. Får se hur jag gör.

Suget

Suget finns där hela hela tiden. Bli smal bli smal bli smal bli smal.

Men nej jag ska tycka om mig själv! Måste.

BlaBLABLAAA

Varje gång jag ska skriva här så händer samma sak. Jag loggar in med massa tankar i huvudet om vad jag ska skriva men så fort jag får upp den tomma sidan så går luften ur och jag tänker vem bryr sig.
Just nu är allt ångest ångest ångest fast konstigt nog äter jag hela tiden. Bra ätande liksom, utom igår då jag långsamt och systematiskt bakade en kladdkaka, åt hela och sen kräktes upp hela. Ingen hets, bara långsamt beräknande beslut. Wierdo.

Ikväll skulle jag ha druckit alkohol men det blev avlyst, fikade med en kompis istället. Peppade innan och tänkte att då kan jag ju ta typ en chailatte eller så, jag hade ju tänkt att dricka massa alkohol så detta måste jag ju kunna motiviera. Men det går bara inte, när jag fikar blir det te, kaffe eller lightläsk och inget mer. Världens grövsta spärr ivägen liksom. Ska jag säga sanningen så är jag väl inte helt motiverad att hoppa över den heller.

Nytt inlägg

Jag har alltid sett mig som "mindre värd" än anorektiker eftersom jag aldrig lyckats gå ner så mykcet, och för att jag hetsar ibland. Men egentligen, är det inte mycket för att jag en större självkänsla?

Borta

Han har åkt.




Till Australien och jag orkar bara inte. Som att det inte finns något blod i mig längre som att allt skriker och är knäpptyst på samma gång. JAG BEHÖVER DIG KOM TILLBAKA
Den första september är det min tur att sitta på planet dit men åh så långt bort. Kom hem jag älskar dig.