Spoken ifran forr

Jag borde halla mig borta ifran andras bloggar nar jag ar pa pojkvannens dator. Han betalar for hur mycket som laddas ner, alltsa ju mer desto mer bilder sidorna har osv. Jaja
Jag ater pa och lever pa och grater pa for tjock ar jag och tjockare blir jag. Men hetsar gor jag inte alls och inte svalter jag heller. Idag at jag en panini med ost och pesto till lunch. P.a.n.i.k
men jag at den for det var med pojkvannens familj sa hur mycket kan man lojla sig egentligen. Angest hela dagen men jag at ett apple till mellis och sen tranade jag en halvtimme pa crosstrainern och nu ska jag ata middag. Sadesa.
Soker jobb och bostad men har inte hittat nat annu, fast vissa saker verkar hoppfulla. Hall tummarna for mig?

Nar jag ar tillbaka pa platsen dar min atstorning, bade svalten och hetsen, var som varst, kan jag nastan skratta at elandet. Hur jag gomde mig for folk av radsla for att behova vara social och bki avslojad som en idiot. Nu traffar jag dem igen och de ar inte laskiga alls, bara snalla och trevliga. Jag gar forbi cafeer och minns hetsinkop, forbi Target och minns vagen jag kopte och smugglade hem. Minns de eviga angestpromenaderna i parken och hur tygkassen skavde mot axeln nar jag tvingade mig sjalv att ga hem med tunga kassar istallet for att ta bussen. Minns alla timmar inne pa Safeway som jag agnade at att kolla kalorimangder och dromma om roligare mat an selleri.

Minns alla spoken, sen gar jag hem och kramar min pojkvan och vi delar pa en bit av daimen jag tog med fran Sverige. Jag gar till gymmet och kanner hur jag drivs av en alskan av att rora mig, inte av angest och jag orkar tusen ggr mer. Kanske vager jag lite extra idag men nog ar livet mycket battre.